| Josefis motgång blev hennes framgång |
 – Man får acceptera att vissa saker är tuffa och utifrån det tänka positivt, säger hon. Men det tog tid innan Josefi fick svar på vad som var fel. Först när hon var 19 år fick hon reda på att hon hade dyslexi. – Självklart var det jobbigt att vara sju år och veta att man var annorlunda. Jag hade ont i magen när jag skulle gå till skolan. Jag var glad utåt. Men det var tufft inuti. Hon berättar att de praktiska ämnena i kombination med att hon hade lätt för att redovisa gjorde att skolan ändå gick bra. – Redan som liten använde jag mina styrkor för att klara mig. Det är viktigt att använda sig av det man är duktig på. Efter grundskolan började Josefi läsa till undersköterska. Men skolarbete tog längre tid för henne än för klasskompisarna. Hon bestämde sig för att ta sabbatsår och läsa in det hon hade missat på en folkhögskola. Det var också där vändningen kom. – Jag träffade en kvinna som trodde att jag hade dyslexi och senare fick jag göra ett dyslexitest. Äntligen fick hon svar på varför det hade varit som det hade varit. Hon var inte dum i huvudet. Hon hade bara inte fått rätt hjälp. – Det var en helt ny värld som öppnade sig. Många bitar föll på plats. Nu kunde jag få den hjälp jag behövde.   Vill inspirera andra Josefi började på högskolan med siktet inställt på en examen i beteendevetenskap. Den 21 april 2005 fick hon sitt examensbevis och ett halvår senare startade hon företaget Josefi, konsult inom vägledning och inspiration. – Jag kände att jag ville använda min erfarenhet för att inspirera andra, säger hon. Jag ville kombinera det med min utbildning. Företaget satsar i första hand på föreläsningar men även coachning. I september 2007 arrangerade Josefi dessutom dysleximässan Kraft att utvecklas i Västerås. – Mässan gav mer kunskap men var också en inspirationskälla för de som har det svårt. Hon har också i tankarna att öppna ett dyslexicenter dit alla ska kunna vända sig, både företag och privatpersoner. – Mässan var tänkt att vara en start för det, att öppna upp för ämnet. Att Josefi är en tjej med många järn i elden förstår man snabbt. Förutom företaget, mässan och planerna på dyslexicentret har hon också skrivit en bok. – Det är en självbiografi som heter ”När bitarna föll på plats”. Det är summan av hela mitt liv. Vad som har format mig och hur vägen till där jag står idag har sett ut.   Kan aldrig förlora – vinner alltid något Josefis livsfilosofi är att våga och vinna. – Vad har jag att förlora? Vad har jag att vinna? Det jag kan vinna är alltid kunskap, förklarar hon. – Alltså tänker jag att jag aldrig kan förlora. Hon säger också att det i jobbiga situationer är viktigt att omge sig av människor man känner sig trygg med och kan lita på. För henne har mamma, pappa, hennes vänner och maken Anders varit väldigt viktiga. – Men också en av mina lärare på vårdgymnasiet. Hon fick mig att känna äkta skrivglädje för första gången. Hon sa att jag inte skulle tänka på regler och normer utan bara skriva. Det är många jag vill tacka. Jag har inte förberett något tal, säger Josefi och skrattar. Våga be om hjälp Det som driver Josefi är att få hjälpa andra. – Att möta människor är både givande och lärorikt. Jag har alltid tyckt om att hjälpa. Hennes råd till andra med läs- och skrivsvårigheter är att våga be om hjälp. Att inte skämmas. – Alla människor har olika styrkor och svagheter. Ingen är dum i huvudet. Det är jätteviktigt. Hon säger också att det är viktigt att våga jobba för det man tror på. Att sätta upp små mål som sedan leder fram till det stora målet. – Alla människor är unika. Allt tar olika lång tid. Vissa vägar är långa, andra korta. Våga prata om det som är jobbigt och ge inte upp. TEXT: LINA NORMAN FOTO: SIMON LINDH |
